GodisMONSTER 1 – Anne Dirksen

“Mata aldrig din häst ur handen för då börjar den tigga och nafsa”

Godis kan fungera som en drog för vissa hästar. De blir “besatta”, “fixerade”, “galna” om de inte får godiset du har på dig. Det är nästan så att de hästar som vanligtvis är allra långsammast blir de som kan bli allra mest besatta av godiset.

Och varför skulle hästen inte bli det?
Helt plötsligt har vi ju introducerat något som tydligen gör livet värt att leva!

Tänk på det, i lydnadsbaserad träning, när hästens belöning är EFTERGIFTEN, vad har den då att jobba för?

För behovet av eftergiften är skapad genom att vi lagt an ett tryck, något som genom obehag motiverar hästen att hitta en lösning. De kan snabbt lära sig att om de hittar lösningen snabbare slipper de mer obehag. MEN paradoxen är den samma, hästen kommer inte att erbjuda beteendet av fri vilja och med glädje och entusiasm.

När godis kommer in i bilden har hästen helt plötsligt en lön, något att jobba för och något som slår på dopaminproduktionen. Helt plötsligt finns det en egen motor, en egen motivation hos hästen som kan driva den till att självmant utföra ett beteende för att få denna ovanliga belöning. Hästen kan lätt bli så motiverad och så uppspelt att den kan göra ALLT, PÅ SAMMA GÅNG!

Detta ger oss två scenarion.
1: En irriterad ägare som inte känner ingen sin häst. Hästen är inte längre lika lugn och väluppfostrad som tidigare. Tigger och kanske nafsar, letar i fickor. Så vill vi ju inte ha det! Och då kanske vi tar bort godiset, eller ger mindre godis, och då får vi…
2. En häst som känner sig BESTRAFFAD. Nyss fick den godis och nu får den inte det. Vi har höjt kraven mer än vad som är rimligt för hästen att förstå. För att bli utan godis, UTAN FÖRSTÅELSEN om varför, blir väldigt frustrerande för hästen när den nu testat allt den kommit på, utan framgång för att få en godis. Vips så har vi fått en massa onödiga spänningar och problem, vissa hästar ger upp och blir passiva, andra hästar blir utåtagerande eller till och med aggressiva.

Hästar som tidigare, även innan godisets dagar, visat tecken på aggressiv kommunikation och beteenden kommer definitivt att visa det nu, då det är en del av deras invanda repertoar. Det är inte godiset som gjort att hästen är aggressiv, det är fortfarande, precis som tidigare, MÄNNISKANS OFÖRSTÅELSE för hästens kommunikation, som gör att hästen känner ett behov av att uttrycka sig tydligare (läs med större ageranden).

Det är fullt möjligt att ge hästar godisbelöning på ett AVSLAPPNAT och SÄKERT sätt! Det gäller, precis som med mycket annat, att sätta en grund för hur du och din häst ska agera med godis.

Vi rekommenderar alltid att börja med att hitta MER avslappning och ro, hos både dig och din häst. Inte stressa fram godiset ur fickan. Belöna alla tecken hästen visar på avslappning. Börja med ett godis med lägre värde (hö, lusernpellets, knäckebröd) istället för ett godis med högt värde (gräs, söta pellets, äpple, morot). Har du samma konsekvens kring godiset under all tid ni spenderar ihop, eller är du bara konsekvent när ni tränar?

Hästen kan behöva LÄRA SIG att godiset kommer, att den kan stå still och fortfarande få belöning. Den kan behöva TRÄNA UPP sitt tålamod och ibland till och med förstå att den faktiskt bara ska stå still och slappna av och att den är lika duktig för det!

För att minska förvirringen och förbättra kommunikationen och människans timing är det att föredra att ha en brygga som hästen förknippar med ->godis kommer för det där beteendet. Så som en klicker. Annars kommer stressen in igen för att vilja belöna så fort vi ser vårt önskade beteende, men det är omöjligt att ge en morot precis när hästen bestämt sig för att hoppa över hindret tex.. Om du därför har en tendens till att vara okonsekvent eller att stressa upp dig och tänka mer på VAD ni utför än HUR ni utför det, ja då kommer det att märkas på din häst även om ni jobbar belöningsbaserat.

_________________________________
Joanna Nieznaj – http://forstadinhast.nu
Anne Dirksen – hhtp://annedirksen.se